Gertrud Grevesmühl

Den här allegorin, som skildrar den kreativa processen i min hjärna, är en hyllning till Selma Lagerlöf som för mer än hundra år sedan skrev om sin debutupplevelse. För pinsamt länge sedan sökte sig en liten solstråle ner i en Bohuslänsk skog och snuddade vid en vattendroppe. Den glittrade vips till, och då föddes en saga. Den var liten och oformlig och skulle strax lösas upp och försvinna. Men medan den kämpade för sitt liv sköt samma glitter in genom ögat på en människa som ovetande...

Tidigt, tidigt lockas jag ut ur John Blunds värld av ett kvillrande, nästan fnittrande ljud. Årets första fågelkvitter. De klara, tjattrande tonerna tränger in i mitt inre och väcker något till liv som slumrat hela vintern. Som om varje litet kvitter vore en levande pyttevarelse börjar de kittla och dra i mig, för att till slut lyfta upp mig ur sängen. Det har aldrig varit så lätt att gå upp. När jag sitter i morgonstrålarna vid frukostbordet kan fantasin inte göra annat än att börja jobba....

Att skriva en berättelse är en märklig upplevelse. Från ingenting skapar man något som, åtminstone på ett konkret plan, kommer från det tomma intet. Ett vitt papper fylls med bokstäver som blir till ord, ord som blir till meningar och meningar som blir till stycken. Till sist tar ännu en sida form, och plötsligt finns en hel värld, full av färger, former, dofter och karaktärer. Ett helt universum om man skriver fantasy. Ju mer jag skriver, desto mindre blir världen min. Det är som att den när...